Dagens Nyheter – 31 maj 1865, sida 1

skapet, och som hade sin källåder invid den förut omtalade klippan; han följde denna till dess den delade sig i tre grenar; han stannade då; och efter ett ögonblicks tvekan valde han den venstra bigrenen. Mexikanarne hade punktligt utfört denna manöver, i det de höllo sig efter jägaren och hvarje häst höll sitt hufvud på den förut gående hästens länd. Värmen var qväfvande och luftvexlingen, hindrad af löfverket, nästan omärklig. Det djupaste lugn herrskade i skogen; foglarne, hopkrupna under löfyen, hade tystnat med sin sång, man hörde blott det entoniga surret af myriader myggor, som svärmade öfver träsken. Emellertid vidgade sig bäcken, som de resande följde, mer och mer och förvandlade sig småningom till en ström; redan visade sig här och der svarta chicoter), hvarpå sutto flammiga rosor och hägrar; stränderna blefvo allt brantare på begge sidorna och hästarne måste inom några ögonblick simma. Denna ström, hvars blåa vatten aldrig återspeglat något annat iän himmelens azur eller det grönskande hvalfyvet som bildadeg af träden hvilka nyckfullt hängde öfver dess stränder, erbjöd en storartad och majestätisk anblick, som alstrade i hjertat ett slags ljuf melankoli och en religiös fruktan. De resande framskredo alltjemt tysta såsom skuggbilder, de der gledo öfver vatten) Man menar med chioots träd som blifvit uppryckta med rötterna och neddragits ut, och blifvit bortförda af floder och strömmar; dessa chicotz förorsaka ofta allvarsam ma faror vid seglingen,