Dagens Nyheter – 30 maj 1865, sida 2

modar, qvarglömda i hälan, der ni tillbragt natten, och, då det är mer än sannolikt att ni, innan vi komma ur denna öken, måste försvara er, så har jag gått att anskaffa de här vapnen, hvaraf ni hade så stort behof. — Således är det blott derföre ni lemnat ess. — Hvarföre skulle jag eljest ha gjort det? svarade han okonstladt. Jag har fört er till detta ställe, emedan jag på några stegs afstånd härifrån eger ett utaf dessa gömslen, som vi jägare utplantera åt oss här och der, för att efter behof begagna oss utaf; men, tillade han med ett bittert smålöje, det har blifvit upptäckt och plundradt; jag har derföre nödgats begifva mig till ett annat mera aflägset: se der hvarföre jag hvisslade efter min häst, hvars hjelp var mig oundgänglig; utan denna motgång skulle jag ha varit tillbaka för en half timma sedan åtminstone. Jägaren afgaf denna förklaring rätt fram och med tonen af en man, som är öfvertygad om att han gjort blott en helt vanlig sak. Han aflastade sin häst och öppnade paketet; det innehöll fem amerikanska reffelbössor, knifvar, raka sablar, kallade macheter, krut, kulor och yxor. — Beväpna er; dessa reffelbössor äro goda; de skola ej svika er, när timman är inne att begagna dem Mexikanarne läto ej be sig hirom två gånger; snart voro de beväpnade från topp till tå. — Nu åtminstone, sade jägaren, kan ni försvara er som menniskor och behöfva ej låta uppsluka er såsom antiloper.