bi-jägarne. Lifvet bland mexikaner och vildar. Af Gustave Almard. (Forts, fr. mr 122) Donna Hermosa hade, då hon vaknade på morgonen, funuit sig fullkomligt återställd från sitt lidaude dagen förut. Tack vare det botemed I den ungo jägaren användt, började såret redan läkas och den unga flickan kände sig ha krafter nog att till häst fortsätta resan. Denna goda nyhet skingrade de mörka moln som hvilut öfver don Pedros panna, och det var med en ytterlig otålighet han afvaktade det morgoubesök, deras värd tvifvelsutan skulle komma att atlägga hos dem. Så snart Tigerkatten ansåg sina gister vara uppstigna, kom han också verkligen för att underätta sig om huru de tilibragt natten. Godsegaren tackade honom af allt bjorta och berättado att alla voro friska och att donna Hermosa till och med kände gig ett godt stycke på bättringsvägen. — Nå, det var då väl! sade Tigerkatten i det han kastade en lågande blick på den unga flickan. — Det hade varit stor skada om en så retande varelse omkommit på ctt så ömkligt sätt. Emellertid... hvad ämnar ni göra? Upptag icke illa min fräga; jag vore lycklig, om jag fioge behålla er hos mig, och ju längre ni qvarstadnvor, desto större nöje bereder ni mig. — Jag tackar er för er utmärkta godhet, svarade. don Pedro; olyckligtvis kan jag icke