antaga ert anbud. Säkerligen har vår frånvoro väckt mycken oro på las Noras och jag är derföre angelägen om att vi så snart som möjligt komma tillbaka, — Nåja, det är icke underligt; ni har således för afsigt att ge er utaf? — Ja, så tort som möjligt; till all olycka har jag ioga hästar, som dock äro nödvändiga för att tillryggalägga vägen hem, så kort den än är. Jag har derföre tänkt bedja er att sätta kronan på den artighet och gästvänlighet, ni redan i så hög grad visat oss, genom att låta mig köpa af er nödiga hästar för hemfärden. Men — det är sannt, jag har ännu en bön att ställa till er; jag hittar icke vägen i denna skog, i hvilken jag just till följe deraf varit nära att finna min graf. Jag blefve er sålunda oändligen tacksam om ni ville låta en vägvisare följa oss till dess vi komma på kända trakter. Ni ser, min herre, att jag har stora pretentioner på er vilvilja. — Ni ber mig inte om annat än hvad rätt och tillbörligt är; jag skall söka till att uppfylla edra önskningar. Men hvaraf kommer det sig, att vi utan hästar eller vägvisure kunvat förirra er så långt in i vilda skogen? Godsegaren kastade förstulet en misstinksam blick på sin värd, men dennes ansigte förblef sig fullkomligt likt, lika kallt och orörligt som vanligt. Don Pedro berättade då utförligt det bebesynnerliga äfventyr hvarför han varit utsatt. Tigerkatten åhörde honom med det största lugna och utan att afbryta honom; när berättelsen var slut sade han: