Dagens Nyheter – 27 maj 1865, sida 2

är någonting som kommer att bero uteslutande på dig. — På mig! utropade den unge mannen och spratt till af öfverraskning. — Ja, just på dig; tänk noga efter huru du klokast skall begagna dig af omständigheterna. Jag lofvar dig att helt och hållet rätta mig efter dina önskningar. — Åhl!... och vi tager inte ert ord tillbaka, eller hur, min fur? — Nej!..: Du ser att jag är medgörlig. — Ja, men det är just denna foglighet, så stridande mot er karakter och cra vanor, som oroar mig. — Se der, är du nu framme igen med dina obefogade misstankar; f—n må ta dig! Det bänder tillfälligtvis en gång, att jag kommer ihåg att jag är menniska och att jag bör hjelpa mina lkar i motgången, och då skall du envisas att icke tro hvad jag säger! — Nå, hur i Guds namn skall det då kunna vara annorlunda? Edra planer håller ni hemliga och de medel ni begaguar äro så olika dem som i dylika fall vanligen pliga användas, att jag med den kännedom jag har om er karakter, har svårt att veta hvad jag skail tro. Ett triumferande leende öfverfor för andra gången Tigerkattens ansigte, men nästan ögonbbekligt försvann det, och lemnade rum för ett visst godmodigt uttryck. — Öch dock är det inte svårt att begripa min menig med allt detta; ett barn skulle kunna utfundera den. — Då måste jag vara förfärligt dum; ty jag begriper ingenting alls, jag; och så skulic