Dagens Nyheter – 27 maj 1865, sida 2

hon och trampar under fötterna. Du har mycket goda utsigter att vinna Hermosas hjerta och sedan beherrska henne; du är en fri man och ditt namn är fruktadt. Tro mig, gosse, kärleken näres bäst af motsatser, den vet icke utaf något afstånd mellan tvenne hjertan och den föraktar de skiljemurar den menskliga fåfängan uppfört. I vanligaste fall gör just den man, som efter verldeus uppfattning borde först och främst afvisas af en ung flicka, den största lyckan hos heune. — Nog nu i detta ämne, afbröt honom häftigt den unge mannen; ert resonnemang, så ohyggligt det än är, har redan tillräckligt förvridit hjernan på mig och rubbat mitt förra sinneslugn. Sluta derföre; jag är trött på att åhöra er längre. Men hvad tänker ni göra af fångarne. — Jag har ju sagt en gåvog förut, att deras öde beror endast och uteslutande at dig. Jag ger dig makt att göra med dem hvad du vill. — Öm så är, skola de icke längre qvarhållas i detta afskyvärda röfvarnäste; i morgon redan vid daggryningen skola de afresa. — Jag begär inte bättre, min gosse. — Jag skall sjelf visa dem vägen hem, och ni skall återge dem allt hvad ni stulit från dem, både hästar och saker. — Nej, det skall du också lemna dem; det kan inte bli svårt för dig att göra upp en liten historia huru du lyckats komma öfver det stulna. Naturligtvis lagar du att inte jag biir på något sätt komprometterad. — Ni komprometterad! sade Stenhjertat och log försmädligt.