Dagens Nyheter – 27 maj 1865, sida 1

AA —— — Bara en; nå välan tala, jag hör er. — Huru tycker du om donna Hermosa? Hon har ju rätt vackra ögon, eller bur? Man vore nästan färdig att tro, att hon stulit cn liten bit af himlen, så klarblåa äro de. Vid denna oväntade fråga, spratt den unge mannen till, och en mörk rodnad öfverfor hans ansigte. . — Hvarför frågar ni om detta? sade han med ostadig röst. — Hvad rör det dig! Svara du bara, eftersom du förbundit dig dertill. — Jag har just inte gifvit akt på henne så noga, sade han med tilltagande förvirring. — Du ljuger, Pojke, du har betraktat henne från topp till tå; derom är jag säker. Eljest skulle det inte finnas någon likhet mellan ungdomen nuförtiden och för trettio år sedan, då jag var ung. i — Näja; hvad gör det mig om ni vet det eller ej; jag hor verkligen mycket gifvit akt på denna donna Hermosa, som ni kallar henne, och jag har funnit henne utmärkt vacker. Är ni nu nöjd? — Icke alldeles än. Har icke åsynen af denna förtjusande varelse gjort något vidare intryck på dig? -Jag får göra er uppmärksam på att jag icke utfästat mig att svara på mera än en fråga. — Det är sannt; och som jag redan på förhand känner det svar du skulle ha afgifvit på denna andra fråga, så vill jag icke vidare yrka på ett sådant. Den unge mannen sänkte hufvudet för