Efter slutad måltid befallde han kusken att ter spänna för och frågade hvad han var skyldig. Ingenting, min herre! lydde svaret. Förundrad och förlägen frågade adelsmannen om han ej bef:nn sig i ett värdshus. Nej, min herre, hette det, ni är hos en bonde, som det är ett nöje att ha en främmande till gist. — Hvad, hos en bonde, utbrast adelsmannen, som redan förut undrat öfver den ståtliga byggnadens husgeråd, stall o. s. Vv. Fing här flera sådana bönder, som ni??? — Ja många, svarade bonden, och mycket rikare än jag. — Nå, det må jag säga, det måtte vara ett herrligt land, hur ser då de adliga godsen ut? — Adliga gods? Sådana finnas ej här på långt håll. -— Hvad! inga adliga gods? Inga adelsmän? Det var besynnerligt?! — Nej, npplyste bonden, inte en enda; adelsmännen förtryckte våra förfäder så hårdt, och derför gingo dessa åstad och slogo ihjäl alla adelsmän ! Ett stort träd. Brasilianska tidningarna tyckas vilja likna Baron Minchausen i sina beskrifningar om nyupptäckta naturunder. De berätta nemligen om ett träd, som växer vid stranden af Branco (en biflod till Amazonfloden) under hvars krona 10,000 menniskor kunna finna skugga, och hvars höjd är så ofantlig att jättefågeln Tononydon, som är dubbeit så stor som en struts, ser ut Bom en liten sparf der han sitter uppe bland det skyhöga trädets grenar. Trädet hör till slägtet Malvaceous, och kallas af infödingarna Souina. Charles Ooms, som nyligen erhållit första priset vid målarakademien i Antwerpen, är son af en fattig bonde i Campen. När Ooms var tio å tolf år betraktades han i sitt hem som en odugling, som endast var kommen i verlden till förargelse. Då han om morgnarna blef skickad att vakta sin fars ko på betet, brukade han ofta binda henne vid ett träd och hela dagen roa sig sjelf med att rita af henne i olika ställningar, hvarpå han om qgvällen förde henne hem nästan utsvulten. Genom en händelse kom några af gossens ritningar inför M. Teickmanns, guvernören i AntWerpen, ögon, och det var han som upptäckte gossens utmärkta anlag. Ooms fick nu till lärmästare M. de Keyser, direktör öfver Antwerpeps akademi, der Charles Ooms nu är en af de meget framstående eleverna. mHvad hefer hom? Hos cn viss på stor i Skåne, som just ej är så nogräknad med det sätt, hvarpå han sköter kyrkoböckerna, i det han föret en längre tid efter en förrättnings verkställande ur minnet antecknar hvad som skall antecknas, och derför begår stora misstag, infann sig nyligen en bonde för att taga ut lysning för sin dotter Johanna Bothilda, då han till sin stora häpnad af presten underrättades om, att han ej eger någon dotter Johanna Bothilda, men väl en Johanna Lovisa. Förgäfves protesterade bonden emot denna namnförändring, presten var säker på sin sak, ty det stod skrifvet i böckerna, och alltså kom Johanna Bothilda att vid vigseln säga: Jag Johanna Lovisa.