Dagens Nyheter – 24 maj 1865, sida 2

jar hade don Pedro slutat en sådan der tur kring sina egor och var just på väg tillbaka till sin hacienda. När han kommit på ungefär 10 mils afstånd från las Norias, hade han, fullt öfvertygad om obehöfligheten af någon större eskort, då han befann sig på så föga afstånd från hemmet, skickat Estevan Diaz och de beväpnade tjenare, han hade med sig, i förväg för att ge wllkänna hans återkomst till godset. Endast förvaltaren Luciano Pedralva och tre domestiker hade han behållit qvar hos sig. Estevan hade visserligen sökt afråda honom ifrån att ställa sig så der nästan alldeles ensam i öknen och gjort honom uppmärksam på den massa stråtrötvare och banditer, som plägade ströfva omkring i dessa trakter, endast lurande på något tillfälle att få plundra; men, besynnerligt nog, hade don Pedro icke alls velat lyesna till dessa föreställningar. Han trodde sig icke ha någonting att frukta af dessa menniskor, som aldrig visat några fiendtliga afsigter mot honom och hans gods och hade derföre upprepat sin befallning till öfverfogden att ge sig af förut; hvadan också naturligtvis denne måst lyda, om äfven motvilligt. Sedan eskorten afrest, fortsatte godsegaren hemfärden i sakta mak, språkande med sin dotter och skämtande öfver den bedröfliga olycksbådande min, med : hvilken Estevan tagit afsked af dem. Dagen gick till ända utan ati någonting imträffade, som besannade öfverfogdens sorgliga förutsägelser; icke ens det minsta äfventyr afbröt den enformiga resan.