Dagens Nyheter – 24 maj 1865, sida 2

— — Ar Ett fullkomligt lugn herrskade i vildmarken; så långt ögat kunde nå varseblef man endast här och der några skaror antiloper som i fred och ro betade det höga, täta gräset. Vid solnedgången uppnådde donj Pedro och hans sällskap brynet af en ofantlig skog, som de till en del måste passera för att komma fram till las Norias, som låg på knaptsex mils afstånd derifrån. Godsegaren beslöt att hvila öfver natten vid skogsbrynet och hoppades hinna hem följande dag innan middagen. Snart hade man utvalt en lämplig piats; och sedan man uppfört en löfsal för donna Hermosas räkning, tändt upp eld och noga fastbundit hästarne, så att de icke skulle löpa bort under natten, slog man sig ned i gröngräset. Först åt man sig mätt, och sedan lade man sig att sofva så godt sig göra lät. Men förvaltaren Luciano som var en klok man : och kände till indianernas knep, ansåg det, vara förnuftigast att vidtaga alla möjliga försigtighetsmått; han ställde derföre en man på post och anbefallde honom den yttersta vaksamhet; sjelf sadlade han sin häst i afsigt att företaga en rekognoscering i granskapet. Don Pedro, som redan var till hälften insomnad, lyfta då upp hufvudet och frågade honom hvad han hade för sig. Förvaltaren berättade hvad han håde i sinnet; men don Pedro började skratta och befallde honom att slå sina utflykter ur hågen och i all frid och ro lägga sig att sofva framför eldbrasan, för att vid soluppgången vara kry och färdig att fortsätta resan. (Forts.)