bBi-jägarne. Lifvet bland mexikaner och vildar. At Gustave Aimard. Forts. fr, ur 119. Liten såsom alla spaniorskor, var hennes växt till ytterlighet smidig och nätt; aldrig hade väl småtäckare fötter dansat öfver en mexikansk gräsmatta, aldrig en finare hand plockat dahlior från en blomsterparterr. Denna unga englasköna flicka var den som spred glädje i don Pedros hacienda; echot upprepade från morgon till qgväll de älskliga melodiösa tonerna af hennes ljufva röst, hvars friskhet och klang komma foglarne att dö af afund der de sutto lyssnande i trädens kronor. Don Pedro de Luna afgudade sin dotter; han hyste för henne denna passionerade, gränslösa kärlek, hvaraf endast fäder i detta ords verkliga bemärkelse äro miktiga. Hermosa var uppfostrad på godset och hade endast ytterst sällan gjort några kortare besök i de större städerna; hon kände icke alls till sederna i dessa. Van att föra en fogels fria och obundna lif och att tänka högt, var hon fullkomligt öppenhjertig och okonstlad; hennes vänlighet och gifmildhet gjorde henne snart sagdt dyrkad af alla godsetsunderhafvande, öfver hvilka hon vakade med öm omtauka. Genom sjelfva den uppfostran hon erhållit, och från barndomen vand att höra Röd