jag varit långt ifrån att vänta mig, svarade döbn Pedro. a Hvarföre det? Tror ni ej jag känner till den mexikanska gästfrihetens lagar och kan efterlefva dem, så ofta det behagar mig? Jo, visst! ... svarade don Pedro med en åtbörd, såsom hade han blifvit missförstådd. — Kortligen, ni äro mina gäster för i natt; sof i ro; ingen skall störa er sömn. Om en stund skall jag skicka någon till er med en dryck åt den unga damen. God natt! Och han bockade sig med en ledighet och ett behag, som don Pedro visst icke vintat att finna hos en sådan person som Tigerkatten, och gick sin vig. Under några minuter hörde man dånet af hans steg genljuda i de dystra hvalfven snart förnummos de icke vidare. Resenärerna voro allena; godsegaren beslöt sig då att inträda i de rum som voro upplåtna åt honom och hans följeslagare.