Dagens Nyheter – 23 maj 1865, sida 1

trädt i den för att som ni gå friska och sunda derifrån. -—Så mycket sämre då för dem och framför allt för er, genmälde godsegaren torrt. Tigerkatten rynkade ögonbrynen; han hemtade sig likväl genast. — Hör på, sade han i samma lätta och sorgfria ton som förut; jag vill nu skingra edra tvifvel. Men var god och åhör mig uppmärksamt, ty det är ganska intressant hvad jag har att omtala. När Aztequerna lemnade Aztlan eller higrarnes land för att eröfra Anahuac eller landet mellan vattnen, var deras härtåg mycket långvarigt, det räckte tera århundraden. Ibland hände det att de fällde modet och tröttuade på den långa färden; de stadnade då och uppbyggde städer, likasom tänkte de för beständigt slå sig i ro på den fläck de utvalt. Ibland reste de upp pyramider, förmodligen i ändamål att lemna qvar några outplånliga spår efter sin vandring tvärsigenom vidsträckta obebodda öknar. Härat den mängd ruiver och s. k. teocalis man så ofta påträffar här i Mexico; de äro de sista loemningarne efter en längesedan hänsvunnen tidsålder. Dessa teocalis äro så fast och starkt byggda, att man med erfarenhet endast af nutidens bygghadssätt har svårt att tinka sig det; också hafva de i stället för att förtäras af tidens frätande tand, så att säga blifvit inkorporerade med den jord hvarpå de varit uppförda, och detta så fullkomligt att man på många ställen har svårt att upptäcka dem. Jag vill inte anföra något annat exempel än det som vi nu ha framför oss. Den här lilla höjden är icke, såsow ni kanske föreställt er,