Dagens Nyheter – 23 maj 1865, sida 1

ooo Var försigtig! det är i en tigerhåla ni inträder. Och ögonblickligen hstade han bort, likasom fruktade han att röfvarhöfdingen uj Pp snappat de varnande ord, han för sista gången uttalat till friämlingarne. Men dessa ord kommo för sent; det var nu ej värdt att tveka längre, ty flykten var omöjlig. På alla kl lippspetsar och höjder i närheten hade liksom genom ett trolleri en mängd mörka menniskofigurer uppt ädt och från alla håll stängt återtåget för den lilla truppen, utan att ens någon märkt det, så tyst hade deras uppträdande skett. Mexikanarne gingo nu, ehuru med beklimdt hjerta, in uti den förfärliga hålan, hvars öppning gapade framför dem. Denna håla var ofantligt stor och begränsad af höga väggar. Sedan Mexikanarne gått framåt omkring tio minuter, kommo de till cen slags rotunda, i hvars medelpunkt en dugtig eldbrasa var upptänd; fyra långa korridorer genomskuro denna rotunda. Tigerkatten förde de resande in i en af dessa korridorer. När han kommit fram till en dörr, bildad af något gallerverk, stannade han. — Här skola ni bo, sade han; denna våning består af två rum, som icke stå i någon kommunikation med öfriga delar af hålan; på min befallning får ni hit förfrisknvivgar och ved att elda med samt facklor att lysa er med. — Jag tackar er för denna artighet, som