Dagens Nyheter – 22 maj 1865, sida 2

AES SSE STAVEN BUN UR SIR NESS, EIA ASEAS JR orre sköt fram ur hans blåa öga, och hans mun smålog i stället för att svara. Han steg några steg tillbaka, och man såg att det var med möda han förmådde återhålla en vrede som kokade i hans inre. — För öfrigt, fortfor banditen i oförändrad ton, så vet du sjelf att, huru stor din makt än må vara i andra delar af vildmarken, är jag dock här den allena herrskande; det är min vilja som här ensam skrifver lagen. Du gör derföre klokast uti att låta mig handla som jag vill; eljest tvingar du mig att tillgripa medel, som stå mig till buds, men som jag endast ogerna använder. Jag behöfver för att qväsa din stolthet bara göra en vink. — Ja, svarade den unge mannen med en dof stämma, jag känner min vanmakt. Men akta er att misshandla dessa främlingar, som stå under mitt beskydd; jag skall nog eljest veta att hämnas. — Ja, jag vet, sade Tigerkatten melankoliskt, att du icke skulle tveka att hämnas ens på mig, om du trodde dig ha skäl dertill; men hvad bryr jag mig om det. För ögonblicket är emellertid jag herre, — Jag skall följa med till er håla; tro icke att jag lemnar dessa främlingar alldeles vind för våg i ert våld. Å — Må göra, jag vill visst icke sätta mig emot att du följer oss; tvärtom skulle jag ha blifvit ledsen, om du icke velat det. Den okände smålog försmädligt, men svarade ingenting. . — Kom nu, återtog Tigerkatten i det han vände sig till godsegaren. (Forts.)