Dagens Nyheter – 22 maj 1865, sida 1

Tigerkatten hade en jättes växt; de breda skuldrorna och de fasta, senfulla lemmarne buro vittne om att han, fastän redan långt framskriden i ålder, ännu hade qvar ungdomens hela kraft och friskhet; det långa håret, hvitt såsom snön på bergets spetsar, nedföll i vild oordning kring haus axlar och blandade sig med silfvyerskägget, som hängde öfver hans bröst; pannan var hög och bred; han hade örnens blick och lejonets ögonbryn; hela hans person framstillde typen af en vildmarkens invånare, högvext och stark, majestätisk och oblidkelig; och ehuru hans väderbitna hy var så att säga tegelfärgad, kunde man dock af de rena, starkt markerade dragen finna att han tillhörde den hvita menniskoracen. Hans drägt var en blandning af mexikanarens och indianens. En väldig knif, en stridsyxa, en hagelpung och ett kruthora voro fästade vid en gördel af ogarfvad hud, som hårdt omslöt hans midja. En örnfjäder var fästad ofvyanom hans högra öra, hvilket må ann ärkas såsom någonting högst egendomligt hos en hvit menniska, då detta eljest plägar tjena till utmärkelsetecken för de indianska höfdingarne. Han bar i handen en präktig amerikansk reffelbössa, prydd med rika silfverarbeten. Sådan var han till sitt yttre, denne man, som de hvita jigarne och rödskinnen enstämmigt tillagt namnet Tigerkatten ; och vore han också endast till hälften saker till de rysansvärda blodgerningar, som tillskrefros honom, så förtjenade han i sanning detta namn. Vi vilja emellertid icke nu uppehålla oss