Dagens Nyheter – 22 maj 1865, sida 1

d Bi-jägarne. Lifvet blond mexikaner och vildar. Af Gustave Aimard. (Forts. fr. ur 117.) — Hvad bryr jag mig om det, ropade don Pedro förtörnad. Eftersom mitt olyckliga öde i alla fall låter mig råka i djefvulens händer, så är det ej värdt att jag förtiger mina tankar, ty hos denne man finnes intet medlidande, och timitt lif tillhör mig ej mer. — Hur kan ni veta det, don Pedro de Luna, svarade en skämtsam röst. Den rike godsegaren ryggade ett steg tillbaka och utstötte ett qväfdt skri. Tigerkatten hade med en vighet nästan öfverträffande det djurs, hvars namn han bar, hoppat ned från spetsen af den klippa, som hängde öfver gångstigen, och stod nu endast på några stegs afstånd från don Pedro. c, Under en lång stund vexlades icke ett ord. De båda männen stodo midt emot hvarandra, och med ögon gnistrande af raseri tycktes de färdiga att i hvarje ögonblick störta öfver hvarandra. Detta var den första gången som don Pedro såg den fruktansvärde fribytaren, hvars blodsölade namn var kändt vidt och bredt och som under, trettio års tid utgjort det grymmaste vilddjuret i de mexikanska skogarne. Vi vilja med några ord teckna bilden af denne man, som är bestämd att spela en framstående röle i vår berättelse.