Dagens Nyheter – 22 maj 1865, sida 1

mig från obehagetl ett åböra ert prat, Tigerkatten rynkad2 ögonbrynen, stötte bösskolfven våldsamt i marken och mumlade några obegripliga ord; men nistan ögönblickligt återtogo hans anletsdrag sin vanliga köld och orörlighet och med den lugnaste ton i verlden svarade han: — Ni torde erinra er, min herre, att de första ord jag hade äran yttra till er voro: hur vet ni det? — Nå väl? genmälde godsegaren öfverfribytaren., — Ja, återtog denne, jag upprepar ännu en gång denna fråga och detta endast för att få höra er uppriktiga tanke om min person. — Jag förmodar, ni icke bryr er mycket om hvad jag tänker. — Kanske ändock mera än ni anar; men var nu så god och besvara min fråga. Don Pedro förblef ett ögonblick tyst. Tigerkatten fixerade honom skarpt. ; Hvad den okände vidkomnmer, som nästan mot sin vilja gått in på attledsaga don Pedro, så var hans förvåning ytterlig; han trodde sig i grund och botten känna fribytarcts karakter och kunde icke alls fatta hans ovanliga beteende; han frågade sig sjelf hvilka rysansvärda mordplaner dolde sig under denna Tigerkattens låtsude mildhet. Don Pedro bedömde banditens uppföran: de helt annorlunda; han hade tyckt sig upptäcka ett sorgset uttryck i hans röst då han sista gången talade. Efter ni bestämdt vill det, sade han, så