Rällegångsoch Polisnyheter. :Under en längre tid har rättegång vid härvarande rådhusrätt pågått mellan jernvägsstyrelsen och konsul Fenger, angående expropriation af hans egendom i Petter Myndes backe. Tunneln kommer, som bekant, att gå under huset. Hr Fenger har yrkat, att jernvägsstyrelsen skulle expropriera huset, hvilket jernvägsstyrelsen vägrat. Dom i målet har fallit, och förklarar rådhusrätten deri, att som, efter hvad sig hittills visat, huset ej tagit sådan skada, att det icke kunde i lika godt skick återställas till konsul Fenger, kunde rätten ej mot jernvägsstyrelsens bestridande Ålågga styrelsen att expropriera större del af detsamma än som för jernvägens framdragande vore behöflig. Vi skola en annan dag meddela en närmare redogörelse för målet. : Snatleri. Ogifta qvinspersonen A. S. Wickström. stod i går inför rådhusrättens !jerde afdelning, tilltalad att hafva tillgripit åtskilliga klädespersedlar uppe å en vind i huset n:r3108 Drottninggatan. Då målet påropades inträdde Wickström, bärande ett spädt barn på armen. Målsegaren tillstädesvar genom ombud, öfverkoustapel Bäckström. Wickström redogjorde under högljudd gråt för sina lefnadsöden, och uppgat att hon var född 1830 i Huddinge socken. 1334 hade hon förlorat både far och mor, som bortrycktes af: koleran, hvarpåi hon qvarblef på landet under sin.,barndom och inflyttade sedan till hufvudstaden. .— Hvem är far till det lilla barnet? — frågade ordföranden. — En arbetskarl Per Erik Norgren, som jag på sednare tider bott tillsammans med; men han dog den 22 Januari, — svarade Wickström och föll åter i gråt. — Har du förut varit tilltalad för brott ? — Nej aldrig någonsin, och det skulle ej ha händt nn heller, om jag vetat hvad jag gjort. — Visste du inte hvad du gjorde när du tog sakerna? — Nej, jag var rusig vid tillfället. — Det hade varit eu annan som pantsatt sakerna, en qvinna vid namn Möller; var hon med dig när stölden skedde? — Nej, jag träffade henne sedan på Kungstensgatan, och då tillbjöd hon sig att gå till pantlånaren för att låna på sakerna — Talade du då om för henne att du stulit sakerna? — Ja. Ofvannämnde Möller var äfven kallad till förhöret; men hade uteblifvit, hvarför domstolen resolverade att hon nästa rättegångsdag skulle upphemtas, om hon inte ville komma godvilligt. Målegandens ombud uppgaf nu värdet å de stulna sakeraa till 14 rdr 25 öre, mot hvilket värde Wicks:röm inte hade något att invända. — Du lär också innnehaft ett par lakan och en handduk, utom de saker som blifvit tillgripna i or 108. Hvar har du fått dem ifrån? — sporde ordf. — Det vet jag inte, — svarade Wickström. — Men stulna äro de, eller hur? — Ja, men hvar det vet jag inte. Jag var så yr