PET OT AMT DTI SE PA ALATALO AE DRESS ERA — —— hotar oss, frågade don Pedro med bekymrad ton. — Åh! svarade han med dämpad vrede; hvad vet jag? Föröfrigt tycker jag det kan vara detsamma om ni vet det eller ej; ni är i alla fall förlorad. Se der följden af att ni ej lydde mitt råd. Bed nu Gud, att han beskyddar er, ty aldrig har ni varit hotad af en större fara än den, som i detta nu hänger öfver ert hufvud. . — Hvarföre denna ständiga förbehållsamhet? Tala öppet; vi äro män, som vid den heliga jungfrun kunna försvara oss och tappert möta de fiender, som hota ogg. — Ni är tokig; hvad kan väl en man uträtta mot hundra? Ni måste ge vika för öfvermakten, säger jag er. Men ni kan ej på minsta sätt förebrå mig; det är ni sjelf som envisats att uppsöka Tigerkatten i sin håla. — 0! utropade don Pedro, rysande. Hvilket förfärligt namn har ni icke uttalat! — Jag har endast sagt namnet på den man, i hvars våld ni befinner er. — Hvad säger ni! Tigerkatten, denne fruktansvärde bandit, hvars rysliga dåd spridt fasa öfver landet sedan många år tillbaka, denne man, som djefvulen tyckes hafva gjort till sitt verktyg på jorden, detta vidunder skulle då befinna sig i närheten? — Ja, och jag ber er derom, tala tyst och försigtigt; ty kanske hör han i detta ögonblick hvarje ljud från våra läppar, fastän osedd af våra ögon. (Forts.)