gens ljus, med. ett tålamod utan gräns, endast sträfvar att allt djupare och djupare-intränga i hennes mysterier. Den store. verldsbyggmästaren har icke lemnat sitt arbete ur händerna, förrän det var fullfärdigt; han har noga afvägt förhållandet mellan det goda och onda, och, för att så säga, lagt gift och motgift bredvid Hvarandra, Frimliogen lyssnade med stigande förvåning till hvad han talade, denne man, som ännu var för honom en fullkomlig gåta, och som gång på gång visade sig i en dager helt och hållet motsatt den hvari han endast ett ögonblick förut upptriädt. — Men, fortsatte den okände, högmod och fördomar göra -menniskan blind. Var att hänföra allt till sig:sjelfy inbillar hon sig att hela: verlden är skapad endast för hennes bedvämlighet, och bryr :sig icke om att vidare utforska naturens hemligheter, än hon tror dem kunna befrämja hennes personliga välmåga. Bå, t. ex., befinna vi oss nu i en lågländt, sumpig trakt, som naturligtvis är öfverfylld af: ytterst giftiga och fruktansvärda ormar. Men den visa försynen har också just i dylika nejder låtit växa 1 öfverflöd en slingerväxt, kallad mikania, af hvilken jag. nyss gjort bruk och som iunehåller ett osvikligt botemedel mot ornbett. — Derpå kan allraminst jag tvifla, som så nyligen varit i tillfälle att se dess förundransvärda verkningar; men huru har man kupvnat upptäcka denna egenskap hos ifrågavarande växt, frågade främlingen, högeligen intresserad. . . — En person som mycket ströfvyat om