Dagens Nyheter – 20 maj 1865, sida 1

RT AEA KEENAN NE RENATE NOPE TEESE sjönk hon tillbaka och brydde sig icke vidare om att göra något motstånd mot dem som höllo henne. — Nu, sade den okände, kan ni släppa henne; hon sofver. Den jemna, fastän något svaga andedrägten gaf verkligen tillkänna att den unga flickan var försänkt i en djup sömn. ; — Gud vare lofvad! ropade hennes fader, i det han förtjust slog ihop händerna; hon är således räddad? — Ja, svarade den okände, så vida icke någon oförutsedd händelse af menlig inverkån inträffar, så har hon numera ingenting att frukta. — Men hvilket utomordentligt läkemedel har ni då användt för att kunna ernå ett så lyckligt resultat? Den okände smålog sjelfbelåtet och tycktes icke vilja svara. Efter en stunds tvekan gaf han dock vika, kanske mot sin vilja, för denna fåfänga, som mer eller mindre återfinneg hos hvarje mennviska, — den att gerna vilja visa sina, kunskaper. Han , svarade sålunda på den fråga som blifvit ställd, till honom: : — De minsta småsaker väcka förvåning hog er, stadsbor, sade han ironiskt; den menniska, hvilkens hela lif förflutit i ödemarken, vet många saker, hvarom innevånarne i de stora och präktiga städerna lefva i den djupaste okunnighet. Och dock finna dessa ett nöje uti att inför oss, stackars vildar, skryta med sin falska lärdom, blott för att förödmjuka oss. Naturen döljer icke sina hemligheter för den som under nattens skugga celler i da