Dagens Nyheter – 19 maj 1865, sida 3

pade fadern) utom sig; hvem ni än må vara, skall jag välsigna er. — Hvad bryr jag mig om det, tror ni? Det är icke för er skull jag vill försöka att rädda detta barn; för öfrigt, hvilka bevekelsegrunder än må leda mitt handlingssätt, så undanber jag mig alla tacksägelser. — Det är möjligt att ni ej bryr er derom, men jag skall... — Nog, afbröt honom tvärt den okände, vi ha redan tillräckligt bortspillt tiden med onyttigt prat; låtom oss skynda, så vida vi vilja att det ej skall bli försent. Alla tego. Den okände såg sig omkring. Ofvanför den lilla gruppen utbredde några gamla träd sina väldiga grenar. Den okände gick fram till träden och tycktes betrakta dem med uppmärksamhet, likasom sökte han någonting utan att upptäcka det. Hastigt utstötte han ett dämpadt glädjeskri, tog fram sin knif, afskar en slingerväxt och kom med den del han afskurit tillbaka till främlingarne, som följt alla hans rörelser med oafvända blickar. — Se här, sade han fill on af dem, tag utaf bladen på den här och hacka sönder åem ; men framförallt skynda er! Hvarje sekund innebär kanske lifvet för den som vi vilja rädda: Arbetet sattes genast i verket. Den okände vände sig nu till flickans fader. — Hvarest är det hon blifvit stungen? frågade han honom. — Straxt under venstra fotknölen.