Dagens Nyheter – 18 maj 1865, sida 2

den 1 cn fördjupving af klippan. Han fatta de tyglarne, svängde sig upp i sadeln och red af i galopp efter ait ba kastat en blick bakom sig och i det han mumliade mellan tänderna: — Gud fördömme mig, det kan man kalla en karlakarl! Eu sådan krattig vilja! En sådan ädel själ! Det vore verkligen stor skada, om man skjöt ihjäl honom som en antilop. Ncj, vid Gud, det skall icke ske, så vidt det står i min makt att hindra det! Han lät hästen vada öfver Rio Vermejo och försvann snuart bland busksnåren på andra sidan om floden. Så snart den okände blifvit säker om att el Zapote redan hunnit en bit tills vägs, kastade han en uppmärksam blick omkring på alla sidor och sedan han af det tilltagande mörkret beräknat huru långt tiden kunde vara framskriden, utstötte han en stark och uthållande hvissling, som upprepades af talrika echon. : Efter några sekunder hördes en gnäggning på afstånd och nästan omedelbart derefter ljudet af ett brådstörtadt galopperande. Småningom kom detta allt närmare, man hörde grenar och qvistar våldsamt afbrytas och snart syntes den okändes häst vid skogsbrynet på ett stenkasts atstånd När den framkommit dit, stannade det ädla djuret, vädrade luften, sträckte fram halsen och vände på hufvudet; derpå tog den fart och stod ett tu tre framför sin herre under de mest otvetydiga tecken till en häftig glädje.