Dagens Nyheter – 18 maj 1865, sida 1

LÄ åh Bi-jägarne. Lifvet bland mexikaner och vildar, Af Gustave Aimard. (Forts, fr. nr 114.) Banditen svarade icke; han endast mumlade mellan tänderna: — En sådan satans menniska! Han genomskådar ens innersta tankar; jag önskar jag vore långt härifrån. — Svara mig öppet och ärligt på de frågor, jag ställer till er, återtog efter en stund ryttaren. — Det vill jag gerna göra, såvida det är mig möjligt. — Det vill säga, så vida icke ert intresse bjuder er att ljuga. — Vid den heliga jungfrun, herre! ingen menniska är väl sin egen fiende och icke lär ni väl vilja att jag skall tala illa om mig sjelf. — Nåväl, hvem är ni? — Min herre, jag har den äran att vara smexikanarne; min mor var en indianska, min far åter var af spansk extraktion. — Jag tackar för upplysningarne men härigenom har jag just icke blifvit mycket klokare på hvem och hvad ni egentligen är. — Ack, ädle herre, genmälte banditen med denna rörande, gråtfärdiga ton,som mexikanarne så väl förstå att antaga; jag har haft många olyckor och sorger här i verlden. — Jaså, ni har varit olycklig . . . Men, förlåt mig, ni har glömt att säga mig ert namn. — Det är ett mycket oansenligt namn