Dagens Nyheter – 18 maj 1865, sida 1

ligen delade icke ryttaren el Zapotes åsigter i den sista punkten. — Det är ej värdt att fortsätta vårt samtal längre, yttrade ryttaren efter en stund. — Nej, jag tycker också det är tid att sluta när som helst. — Ni erkänner utan tvifyvel att ni är helt och hållet i min makt. oo Det skulle bli temligen svårt att bevisa motsatsen. — Nåväl; som ni sjelf tillstått, har ni skjutit på mig i afsigt att döda mig? — Jag kan icke neka till det min herre. — Om jag nu tar lifvet af er, medan jag har er i mitt våld, så medger ni väl, att jag endast utöfvar en viälförtjent hämd. — Det medger jag fullkomligt, ädle herre. Jag måste till och med tillstå att ni har de största skäl i verlden att handla så. os Den okände betraktade honom med förvåning. — Ni är således nöjd att dö? sade han till honom. — Nej, förstå mig rätt, genmälde denne lifligt; jag är icke alls nöjd med ett sådant öde, tvärtom mycket missbelåten. Men jag är en olycklig spelare, se der allt! Jag har försökt min lycka, jag har förlorat, jag betalar, och det är inte mer än rättvist. Ryttaren tycktes fundera. — Och om jag, sade han, i stället för att stöta knifven i strupen på er, som ni sjelf erkänt vara min rättighet . . . El Zapate gjorde en bifallande åtbörd. — Om jag i dess ställe skulle återge er