Dagens Nyheter – 17 maj 1865, sida 1

— branta stränder här och der voro beströdda med nakna, gråaktiga klippblock. Denna slätt begränsades på ömse sidor af låga höjdsträckor, som vågformigt höjde och sänkte sig, tills de vid horizontens rand uppgingo i några branta snöhöljda spetsar öfver hvilka den nedgående solen kastade ett matt purpurskimmer. Emellertid hände sig, oaktadt ryttarens verkliga eller affekterade sömnsjuka, att hans ögon understundom till hälften öppnade sig, hvarvid han utan att vända på hufvudet kastade forskande blickar omkring sig; dock förrådde ej en enda muskel i hans ansigte någon räddhåga, hvilken eljest varit ganska förlåtlig i en trakt der jaguaren är den minst fruktansvärda fiende en menniska har att befara. Resenären eller jägaren — Vi veta nemligen ännu icke hvem han är — fortsatte allt mer och mer långsamt och bekymmerslöst sin väg; han hade nyss på ungefär femtio stegs afstånd passerat en klippa, hvilken stod som en enstaka utpost vid Rio Vermejos strand, då en man, beväpnad med en amerikansk reffelbössa, lutade sig fram bakom denna, likasom hade han der legat i bakhåll. Denna person betraktade ett ögonblick den resande med djup uppmärksamhet, kastade sedan bössan lifligt till axeln, lade fingret på trycket och — skottet brann af, Ryttaren vacklade i sadeln, utstötte ett dämpadt skri, utbredde armarne, tappade stigbyglarne och föll till marken, hvarest han efter några konvulsiviska ryckningar förblef orörlig. Den skrämda hästen stegrade sig och