Utrikes Nyheter. Död genom askan. Från Island skrifves, att en högst silsynt olycka timat derstädes. Den 17 sistlidne Mars nedslog nemligen åskan, och 9 personer, som tillsammans befunno sig ute på marken, blefvo träffade af blixten. Två dogo ögoublickligen, och alla de andra blefvo i mer eller mindre grad briinda. En dog af sina brännskador efter 7 dygns plågor. Mer än femtedelen af hans kropp var betäckt af en tjock brä nskorpa, liksom om han varit ordentligt stekt. Orsaken will detta ovanliga fenomen vilja läkarne tillskrifva den omständigheten att han, liksom folket i allmänhet nyttjat skinnkläder, färgade i kopparsalmiak, hvilket hade bidragit att kondensera luftelcktriciteten på ytan af kroppen och sålunda åstad ommit förbränningen. Prewssen Nordtyska skeppsbyggeribolaget kommer att ha sitt säte i Berlin. Dess ändamål är att i Kiel grundlägga ett etablissecment för nybyggnad och reparation af alla slags krigsoch handelsfartyg, vare sig af jern eller träd desgutom skola anläggas dockor och på lämpliga ställen etableras upplag af skeppsmaterialier och för skeppsbyggeri nödiga maskiner. Bolagets grundkapital utgör 10 millioner thaler, fördelade i 50,000 aktier. Frankrike. Tidningen Temps talar om en ny uppfinning, som blifvit gjord af en algirisk kolonist; frågan gäller något som lämpligast kunde kallas portativ entusiasm. Mannen spekulerar på den kejserlige prinsens utnämning till konung af Algier, och lofvar sig deraf en god vinst. För att genomföra sin id, infinner han sig öfverallt, der kejsaren visar sig med hustru och barn samt två araber som ropade lefve och gruppera sig omkring ett stort plakat med inskrift: Lefve kejsarn, lefve kejsarinnan, lefve den kejserlige prinsen, konung af Algeriet. Uppfinnaren tänker att följa kejsaren på hans rundresa genom Algier. Muarskalk Canurobert, som öfvervar det korta mötet mellan kejsar Napoleon och kejsaren af Ryssland på bangården i Lyon, har af den sednare bhfvit utnämnd till riddare af samtliga ryska ordvar. Som bekant förvärfvade Cuanrobert sin marskalksstaf vid Sebastopol. Semeprefekten Haussman har under sina evinnerliga byggnadsprojekter fallit på den iden att borttaga den historiskt ryktbara Julikolonnen på Buastiljplatsen. Förslaget har doc: vickt så stort missnöje, att man tror regeringen skall förbjuda planens ve.kstiällande. Det är nu fråga om att indraga den billiga Afton-Monitören, emedan man inser att den långt ifrån att gagna snarare skadar regeringen, emedan den miuskar afsättningen uf de halfofficiella bladen, men likväl icke hindrar publiken från att köpa oppositionstidningar lika ifrigt som förut. Straxt före lagstiftande kårens upplösning har regeringen begärt ytterligare 360 millioner francs till byggnadsarbeten. Ehuru vana parisarne äro vid dylikt, hade de dock denna gång blifvit temligen förbluffade, såväl öfver sjelfva saken, som öfver betalningssättet. De 360 millionerna skola nemligen betäckas genom öfverskottet på den ordinarie budgeten. Haltien. Från Rom berättas att den utmärkte pianisten Liszt, som nu blifvit abb, skall nu blifva utnämnd till påflig kapellmästare. Amerika. Under amerikanska kriget ha europeiska författare många gånger förespått att snart skulle Nordamerika blifva en monarki, och detta skulle tillgå på det sättet att en af armå6ens befälhafvare upphäfde sig till diktator. Detta skulle gå som en dans, menade Times och andra konservativa tidningar, hvilka ej alls kunna fatta den nordamerikanska andan. Som den blifvande diktatorn nämndes först general Mac Lellan och sedap general Sherman. I Amerika väcka sådane europeiska funderingar öfver usurpation och diktatorskap förvåning och löje. En korrespondent i Newyork till en engelsk tidning affärdar dessa funderingar i följande ordalag: Jag vill nämna några af de skäl, hvarför Sherman vj lär blifva en ny Cromwell och hvarför vår allmänhet gör sig lustig öfver en sådan förmodan, Skälen äro nästan alldeles desamma som göra det osannolikt att hertigen af Cambrigde, brittiska härens generalissimus, skall jag, drottning Kictoria från tonen, spränga parlamentet, afskaffa engelska författningen och göra sig till ensåldskonung öfver Storbrutanien och Irland. Sherman är visserligen en liflig och entusiastisk natur, men alla hans vänner öfverensstämma deruti, att ban å förståndets vägnar är fullkomligt frisk; en slik ide kan således icke få husrum i hans hjerna. Detta är ett skål Ett annat är all om han foresloge sin arme att kullstörta Förenta Staternas författning och göra honom, Sherman, till diktator, skulle han mottagas med skrattsalfvor och af sina officerare och soldater betraktas som en