Dagens Nyheter – 16 maj 1865, sida 1

Ett fåfängans offer. (Af Leon Gozlan.) (Slut från n:r 112.) Emellertid föll honom en tanke in, hvilken träffade honom som en ljungeld. -:Konungen hade sagt: Herr Bouret, säg fru Bouret att jag skall komma och spisa afton i ert slott. Fru Bouret! Konungen tror alltså att jag är gift? — Hvarför skulle jag taga honom ur denna villfarelse? Vid min ålder bör en generalförpaktare vara gift. — Kungen har rätt. — Och dessutom, hur skall jag kunna gifva en supå utan hustru? Hvilket fruntimmer vill väl komma på min soirg, om jag icke har någon värdinna, och en värdinna som är fru Bouret? Kan jag omgifva Hans Maj:t med operadansöser? Jag skulle bli utskriken som en man med dåliga seder, jag skulle bli vanärad. Efter alla dessa funderingar stadnade Bouret vid nödvändigheten att gifta sig. Och han gifte sig med en kusin till madame Pompadour. Låt nu konungen komma! ropade Bouret, jag har en hustru som kan göra les honneurs vid den supå, hvartill han bjudit sig sjelf. Efter podagern fick Ludvig den femtonde rheumatism, och dessemellan andra åkommor; hans förstörda helsa återkom aldrig mer. Hvar gång Bouret ville tala med ministern om konungens utlofvade besök, svarade ministern: