Dagens Nyheter – 15 maj 1865, sida 1

högstdensamme företog sin promenad i Marlys all6er. Dagen derpå, eller kanske till och med samma dag, vandrade bankirens millioner i all stillhet öfver till konungens kassa. Han hade uppfyllt sin förbindelse, nu var det konungens tur att uppfylla sin. Man kan tänka sig Bourets sinnesrörelse, då han fördes till Marly och placerades midt i den all6 som konungen skulle passera. Från hvilketdera hållet skulle kungen komma? Hvem skulle följa med honom? Hvad skulle han säga? Då han uu såg Ludvig den femtonde närma sig stödd på sitt spanska rör med guldknapp, försvann både den utomordentliga tillfredsstiillelse hans fåfänga borde ha funnit, och hans fiffigaste planer att underhålla det så ifrigt önskade samtalet. Hans ben darrade liksom buskarne bredvic honom; det skulle varit honom totalt omöjligt att verkställa den simplaste addition, och han skulle gerna tagit till flykten, om det icke varit för sent. Konungen var blott tjugu steg ifrån honom. Bouret befallde sig i Guds hand, och med blottadt hufvud och närmande sig bågformen så mycket som hans korpulens tillät, väntade han att konungen skulle gå förbi. Denne, som bestämt sig för detta af nödvändigheten påbjudna offer, ville uppfylla sin förbindelse med största möjliga behag, och hvad belefvenhet angick, vet man att han var en värdig efterträdare till Ludvig den fjortonde. TI afseende å fina manerer var han en fullständig kavaljer. I det han stannade framför Bouret, tog han af sig hatten och yttrade med sin mildaste