Dagens Nyheter – 15 maj 1865, sida 1

Ett fåfängans offer. (Af Leon Gozlan.) Likasom sin store företrädare tillbragte Ludvig den femtonde hela sitt lif med att låna pennivgar; men till och med denna bedröfliga utväg var emellanåt stängd, emedan återbetalningen icke alltid skedde så punkligt. Mången penningkarl skydde också den farliga äran att låna ut sina penningar till konungen, ty utsigten till en cundviklig bankrutt förskräckte honom. Just vid denna tid föreslog man Bouret; en af de rikaste bankirerna, att försträcka Ludvig den femtonde några millioner, emedan konungens kassa var tömd genom oförutsedda utgifter, liksom icke just dessa vore dem man först borde förutse. Bouret var icke den lättaste att öfvertala, men han var den dristfgaste. Efter att ha föreskrifvit vilkoren för länct, tillade han, att han icke ville förbinda sig att tjena hofvet -— ty konungens namn vämndes aldrig öppet vid dessa underbandlingar — med mindre han blefve presenterad för konungen. Hofvets kommissionär afböt tvärt underhandlingen; han vågade icke gifva Bouret förhoppning om ett så orimligt vederlag. Presenteras för Ludvig den femtonde! tala med konungen! Huru många adelsmän af ädlaste börd hade ej, endast på grund af de vigtigaste omständigheter, lyckats vinna denna ära, hvarpå nu den simpla penningmenniskan Bouret gjorde anspråk! Föra honom