Dagens Nyheter – 13 maj 1865, sida 3

tys giftermål med en dotter till Seine-prefekten i Paris, hr Haussmarn, bekant bland annat för den mängd expropriationer han anställt ij den franska hutvudstaden, cirkulerar i Paris följande qvatrain: Haussmann å Pernetty vient daccorder sa fille; Si beau que svit hymen, je plains Je marie. Je eraindrais en entrant dans pareiHe famille Däre comme mari bien vite exproprie Säl! all göra handskviffter ovwfplläfniga. En korrespondent till engelska tidningen Rural Need Yorker meddelar bland annat följande, som det måhända kan bli nyttigt för någon bland våra läsare att veta: Ofta nog förekomma manuskripter af värde, som äro skrifua med blyerts. Genom följande enkla metol kan man göra sådana handskrifter lika outplånliga som om de voro skrifna med bläck. Mun lägger skriften i ett handfat och öser litet skummad mjölk öfver den. Skulle något ställe på papperet icke b!i vått vid första begjutningen, leder man mjölken lätt med en. fjäder öfver den torra fläcken. När hvarje punkt af papperet är betäckt af mjölken, tager man upp detsamma och låter mjölken drypa af samt stryker af med en fjäder de droppar som samla sig vid den nedra kanten. Nu låter man papperet torka, och skriften kan icke genom något medel vidare utplånas. Detta är ett gammalt och ett godt recept. Fersten Michaet af Servien har såsom ett erkännande af den stora tacksamhetsskuld, hvari detta land och hela menskligheten häftar till Richard Cobden, låtit fira hans minne genom sorgefester i Serviska katedralkyrkan och protestantiska kyrkan i Belgrad. lerksamma grinnor. Om man besöker den kungl. cigarrfabriken i Sevilla, finner man 5000 qvinnor ifrigt sysselsatta och 53000 krinoliner hingande på väggarne. Vid ett besök för någon tid sedan såg man äfven 2,540 dibarn spridda här och der i fabrikssalarne. Vid bröllop i Brefagne beder den vackert klädda bruden kniäböjande modren om hennes viilsignelse; denna afklipper då ett stycke af det band som bruden har omkring lifvet, och säger: Det band, som hiitills förenat oss är brustet och mitt hus är för framtiden icke mera ditt — så länge du är lycklig. Men Blifver du olycklig, så är en moder alltid densamma och hennes armar äro då alltid öppna för henneg barn.