Dagens Nyheter – 13 maj 1865, sida 2

udden, sade han, då Gud synbarligen icke är med mig? Han kände sig fattad af tanken på döden, och han motsåg den utan fruktan; den förekom houom suarare såsom en vii kommon hvila efter å mänga mödor och sorger. — Nu hördes steg gnljuda i korr.doren, och bullversamma röster tycktes tillkännagifva att något ovanligt intraffat. — Skulle det slutligen vara han? frågade sig Vuubaron, och reste sig upp frän bädden. Och det var hau, lkuande ett spöke, döende af hunger och fruktan; funnen i en jordhåla, der hau dolt g8:g, bärande djupa märken efter Tristuns tänder och för sina ögon beständigt hafvarde en fruktansvird mara, icke stupsiocken, ty den hoppales han med list kunna undgå, men den fruktansvärda sjukdomen, rabies. Kuuglig prokuratorn infann sig redan samma afton. Denne hedersman kände ingen ro, då det var fiågan om att upptylla eu helig pligt. Han förhörde den anklagade, der deune i allt sitt elände läg utsträckt på halmbälden i cellen, men han fann Rodilles själ oförundrad, om ock ä det yttre omhöljet var ila medfaret. Den förhärdade skurken nekade fräckt och lät icke suärja sig. Man måste lemna houom utan att ha kunnuai förmå honom till något medgifvande. Fö jande dag förnyades förhöret men med sammu utgång. Kodille var alldeles oåtkom ig. — Maudaugen var af domaren bestimd för slutundersökningen. Klockan åtta på morgonen, efter ett besök af doktorn, bars Rodille på en bår til instruktiousdomstolens sessiousrum. Rummet