Dagens Nyheter – 13 maj 1865, sida 1

enda offret, bieknadö och väcklade hän. Haö gick iget om de öfriga rummer; ropade Blanche vid numnp, men då han i ke fick nåröt svar, scämade han husct och börjide ströfvå omking i den avgränsur.de smäskogen under förnyade, af snyltnivgar ofbrutua dp af den iälskades bamn. : MENS : Då han var nära att upphinna brynct af den vidsträckta, djupa skog, hvarom vi redan talat, visade sig en gruciös svartklädd gestalt, sakta snygando bakom de hundruaäriga ckarnas stamivar, och lysenanvde till dinua röst, sofv med utryck af djupaste förtvitlun ropade uamnct Blanche. Efter några minuters förlopp kastade sig den unga Hickan, darrande at köld, men lycklig och leende öaktadt alla siva lidanden, i sin trolotvades armar och utropade : : CC Älskade Paul, du var min enda tanke under deima förskräckliga natt, då jag var nära att dö. Nu äro vi förenade; låtom oss i himlens namn aldrig mera skiljas, ty jag eger icke styrka att lefva, om jag åter måste utstå hvad jag de seduuste dagarna måst lida. Blanche berittade nu i korthet de händelser och tilldragelser, dem läsaren redan känner. i — Ah, denne Rodille, denne eländige Rodille, utropade Paul med afsky. Men nied Guds. hjelp skall han nu ha begått sitt sista brott... Blanche, älskade Blavche, känner du dig stark nor, för att orka gå ända till Quimper? — Med dig Paul, och för att aflägsna mig från denna fasansfulla skådeplats, skulle