Familjeskatten. (Forts. af Jean Vaubaron och Galerslafs-Jägarne.) (Slut från n:r 110) Han hade knappt nog tillryggalagt en ovarts. mil, förrän han ötverraskudes af fullständigt mörker och våldsamt oväder. Bedöfvad at åskans dån och bullret från de rig mot khppan brytaude vågorna, bländad af de ljungande blixtarna, häftigt ansatt af de våldsummaste reguskurar och vindstötar, hvilka stundom nödsakade honom att på baklänges, hade Paul snart förlorat rätta vägen, och under hela natten irrade han sedan omkring på hafsstranden, utan att veta hvart han styrde kosan, om han närmade sig till, eller aHägsnade sig från målet lör sin ätventyrliga vandring. Då dagen slutligen började gry och upplysa. det: töckniga landskapet, fick den unge, at trötthet utmuttade, ända inpå kroppen genomblötte unge mannen, på unpelär tvåhundra stegs afstånd.se ett litet skiöpligt-hus, hvilket. han enligt de i Quimper erhållna upplysningar genast igenkände, såsom det af Parisarne före hyrda. Han styrde kosan genast ditåt. Dörren stod öppen; han stiger in med hjertat klappande på somma gång af fröjd och ängslan, och det första föremål Som möter huns blickar, är Fritz Horners döda kropp, liggande utsträckt i en ström. af blod. ft Patl utstötte ett skri af fasa, och vid tanken. på. att: doktorn kanske icke var det