Dagens Nyheter – 13 maj 1865, sida 1

VA SN OSS den man ni avklagar är skyldig, -å gör ni rätt uti att vara lugn, 1y oritvisan om:den är begången, skall förr eller seduare uppdagas, och så vict möjligt är, goltgäöras. ons — Ack min herr, utopade Vaubaron, låt arrestera denne man, och jag är riddad, Prokuri:om gaf genust nya ordres att ofterspuna och gripa Rodille. Man visste med. äkerhet, av han ännu strök on kring i angränsande skocar. Första omso gen var dertör utt hindra honom från, utt obemärkt lemna dem. Poliser, eggad ut hoppet. att gripa en brottsins, och på samma gång rälda cn oskyldig, utveckiade alt sitt nt och all sin skicklighet. Signalemevtet kungjordes öfverallt, alla vigar uppfylldes med )olistjenstemin, alla krogar och öfriga tilltlyktro:ster bevakades nosa, och gjorde det omöjligt för brottslingen att undkomma, En kedja af gensdurmer omgat den skog, dit man sist obstrverat Rodille taga sin tillttykt, och derna kedja drog sig allt närmare ti lsamr an, alldeles -om vid en skallråvg. Vid nuttus iubro:t hade man ännu i ke upptäckt honom. Vaubaron låg i sitt fiingelse och ufvuktude med otålighet det ögonblick då atton-ronden skulle gå. Då den slutligen kom, böuföll han att få veta om man gripit flyktingen, eller om man åtminstone Far sker ut bemiktiga sig honom. Oalktadt man underrättade honom om ulla vidtagna försigtighetsnåt!, kände han sig dock icke lugn, ty hav kände Rodilleg dristighet och förslagenhet. Deune man som haft ctt så menligt inflytande på hans öde, förekom Vaubaron i stånd att kuuna öfverhsta och besegra en hel armde. — Ännu mera förtvillad blef han, då kommande