Dagens Nyheter – 13 maj 1865, sida 1

PRO ÄRR SÖREN RER ARR RR ARN ERRR Enn nnnn jag Känhbä g da vill ferldehs indi, svarade den unga fickan. Två timmur derefter afgaf Blanche sit vittnesmål inför kungl. prokurautorn, och denne begaf fig tilsammans med en ingtruktionsdomare till det öfvergifta huset, der brott. t begåtts, scdan han förut gifvit ordres, att med alla stadens och arrondissementets gensdurimer:brig ider efterspana Och förtö ja mördaren. Vi hafva vuarit vittne till, hurusom en afdelning gensdarmer fingslut vår hjole, i förmodan att ha gripit den i deras iustruktiouer åsyttade mördaren, Vaxficursmenniskan fördes följaktligen till Quimper, och inställdes för kungl. prokur.torn. — Min herte, sale hän md fuiliomigaste lugn, och en storartad kallbodiphet, jag heter Jean Vaubaro:, jig Är antingen en stor skurk, eller en mycket oycklig menniska. Avtingen är jag ett vidunder ul brottslighet, eller n martyr. Jag vet j hvarför, men det förekommer mig som hade rättvisans timma slugit, som skulle Gud slutligen hafva medlidande med mina qval. Ni ser, utt jag icke darrar, att min blick oförskriecht vågar möta cder. Värdigås höra mig, hr kungl. prokurator, och sedan ni hört vig, hjelp mig i milt bewryck. i Jean Vaubaron afgaf inför den värdige embetsmannen, hyilker åhörde honom med uppmärksamhet och intresse, en omständlig och trogen skildring uf sitt tif: Då den länga berittelsen var ändad, vände sig den kunglige prokuratorn till vår hjolte, och sade i mild och välvillig ton: — Om ni verkligen är oskyldig, och om