Dagens Nyheter – 11 maj 1865, sida 2

raseri, tig! Jag ämnar förvara dig åt bödeln, men om du drifver din djerfhet och galenskap ända derhän att håna och förolämpa mig, så kan jag, vid Gud, icke ansvara för att jag ju icke går rättvisan i förväg. Sedan Rodille, buren af Vaubaron, kommit in i hyddan, upphörde Tristan att skälla. Tyst och orörlig stod han framför mördaren, färdig att vid första vink störta öfver honom. Vaubaron var ständigt försedd med tågstumpar och rep, dem han behöfde dels för sina förevisningar, dels ock för att, vid påkommande behof, nödfallsvis laga någon å åkdonet uppkommen skada. Med dessa band han Rodilles händer bak på ryggen, surrade samman hans ben, och kastade honom derpå, likt ett liflöst ting, ned på halmkärfven, samt gick derpå ut ur kvjan. XLIV. En dram i den öfvergifna kojan. I en liten låda förde Vaubaron med sig en massa ljusstumpar, hvarmed han å giorno eklärerade förevisningarna af sina vaxfigurer. Han tog fram ett af dessa ljus, gick åter in i kojan, och sedan han tändt på detsamma, placerade han det på marken, några steg från Rodille, öfver hvars likbleka, förställda ansigte det kastade ett matt och darrande sken. — Vakta denne man, sade han sedan till Tristan, pekande på den eländige skurken;