SEEK KEM EN KO ATSIRA NUMRET NES vid explosion aft en krutfylld granat. De tumstjocka gjutgodspjeserna sprungo i hundratals smulor och ströddes omkring som ett regn. Det synes således vara anledning antaga att nitroglycerinet kan komma att spela en stor roll i krigsyrket. För att närmare utröna detta äro dock naturligtvis många ytterligare experimenter nödiga, och de uteblifva förmodligen icke. — De böra dock ej företagas af någon utan att han är välbekant med nitroglycerinens handterande och utan att hån går småningom framåt, ty experimenterandet är förbundet .med mycken våda. Löjtnant Skott har tjenat som frivillig i begge de danska krigen och i Garibaldis fälttåg i Neapel. funna. Under denna titel har hr RBichard Dybeck i dessa dagar utgifvit första häftet af en skrift för Nordens fornvänner. Den innehåller att börja med en kort karakteristik öfver Dalarne och-Dalfolket. Det heter deri: De i Dalarne bibehållna gamla sedvänjor äro både många och märkvärdiga. Endast i bröllopsoch begrafningssederna qvarstå några minuen från medeltiden; de flesta öfriga äro uppenbart äldre) och hafva afseende på herdeyrket, som här alltigenom varit det rådande. De af men iriskor om vintrarne öfvergifua vallbodarna tros då vara iniagoa af skyddande råd-andar, och sägnerna om de lustbarheter m. m., hvilka de der förehafva, och hvartill nagon enda gång en eller annan menniska varit vittue, äro fulla af poesi. Der äro då ljusen så många som himmelens stjernor, blomstren fagrare än markens, och de glades qvädaude kan ingen menuiska känna, Talrika och betecknande äro de nrålt och steg som vidtagas för de små väsendenas välbetinnande. — Herdelifvet har ock haft sina fester, hvaraf flere öfverlefvor ännu återstå. Den märkligaste tyckes egt rum vid vårens aukomst eller den sista aftonen i april. 1dar tändas då på bergen, lurar och horn ljuda; de glada ringdansarna röra sig kring fesitlaoinor. Uppträder så i laget en skara qvinnuor och barn, hafvande på armarne träggjor (länkar) af vide, hvarpå hänga så många skällor som derå rymmus och kunvat anskaffas hemma ilornljuden tystna, de ankomnoa springa öfverglada flera hvarf kring elden, och då de omsider stanna, skrawla alla på eu gång med skällorna, hvarefter enuhvar utropar cher rättare frumskriker de öknamn på björnen som äro honom bekanta, säsow Stuffar (storfar), Olrid, Skuelås-per, Tussi, Sorgen, Alyosus wm. 8. Änviligen, när elden är som bögst, trädas alla länkarna med sina .skällor på eu lång -ståvg, hvara båda äudar derpå fattas af de armsturkaste, hvilka böja, sanka och skaka stävgen med ådan kraft aw skällornas skrammel geolj dar i bergen. Upptåget slu:as omedelbart derefter med starka och uthållande toner i alla lurarne och horven; med detta allt tror iman sig hafva okrämt björvarna från eagden för hela året.s Ilaftet beskritver vidare en korslöt i Westmanland, nn forngrat i Turinge socken och fornlemnuingar 1å Kjula ås i Södermanland samt åtskillige nyfunne runstenar. Bland desse har hr Dybeck funnit en i utmarken mellan Hagby och Sätra (under Edsberg) i Sollentuna härad och socken, ett par mil norr om Stockholm. Den är rest af en Jarlubanke öfver honom sjelt, och det är den sjuude runsten han låtit resa öfver sig. Om deune Jarlabanke berättas: Jarlabanke och hans slägt, af hvilken runstenarne förvara namuer på omkring tio, egde stora rymder norr ut från tockholm, saunolikt det mesta ar Dauderyds skeppslag och Wallentuna härad, dem Jarlabauke flugt odlade och försåg med vägar och broar. En sådan uppe rödjning har sträckt sig från Hageby i Täby socken will norra ändan af Edsviken och vidare till Soiua och trakten der Carlberg vu är, hvilken synes varit den först bebyggda i tiderna före Stockholms tillvaro. 1 dyhka rödjor uppstodo naturligtvis äfveu vägar och dessa tiarfvade broar. Den ifiågavarande stora rödjan är märkvärdig, emedau honu allt hitills förblifvit i det skick, hvari förste odlaren bragte henvue Man bor i et af ) Till och med växtnamn efter jungfru Maria och helgonen förekomma i Dalarne ytter-t sparsamt, on