Familjeskatten. (Forts af Jean Vaubaron och Galerslafs-Jägarne.) (Forts. fråm n:r 108.) ALI, ÅArresteringen. Svärjande och skummande af raseri, lyckades Rodille icke utan stor ansträngning att Tesa upp den störtade hästen; men han nödgades också att minska lasten. Till följe häraf gräfde han i största hast en grop, lade deruti en stor del af guldlasten, och skottade derpå igen densamma. Sedan åkdonet på så sätt blifvit lättadt, lyckades han få hästen att sätta det i gång, ehuru förtvitladt långsamt, ty kärrans tyngd var ännu så betydlig, att hjulaxlarna knakade och hjulen gjorde djupa spår i den af regnet uppmjukade marken. Rodilie aktade sig noga att fara genom Quimper, der han kunnat igenkännas af folket på det virdshus, der han tillbragt tvenne hela dagar, och tog derföre af på små bivägar, för att på så sätt uppnå stora landsvägen. Dagen bröt snart in. Då började för den eländige en rad af händelser, som försatte honom i dödlig ångest. Bönder, dem han mötte på väg till staden, tilltalade honom på bretagniska bonddialekten, af hvilken han icke förstod ett enda ord. Då han märkte att hans tystnad väckte förvåning och misstankar, tog han