eu besättuug ul tro muu, och segla ötver tl Eugland. De millioner gom han medförde, voro ti!lräckliga att tillförsäkra honom en lugn och betryggad existence. Längre fram, då ingeu kom ibäg honom och de nuyss timade tilldragolserna, fanns det ingenting som hindrace houom utt, under någon sorts förklädnad, återvända till Frankrike på några dagar, kanske blott några timmar, för att utan fura tillegua sig den återstående -delen af skatten. Rodille gjorde dessa betraktelsor, under det han i sakta mak färdades vägen fram. Banditen, med händerna ännu Häckade af det utgjutna blodet, målade sig frumtiden i de mest leende färger. På afstånd hördes åskan mullra, och reguet började falla i stora droppur. — — — — — — — — I — o— — Vi återvända nu till Vaubaron, hvilken vi lemnat sofvande i den förfullua och öfvergifna kojan. Klockan var ungefär tro på morgonen. Vår hjelto blef häftigt väckt af ett hest ljud från Tristan. Ilan resto sig upp på armbågen och sökte tysta ned hunden, men förgätves. I stället för att försvagas, tilltog skallet allt mer och mer, samt antog en så arg och hotande karakter, att Vaubaron blef uppmärksam, Två gånger förut hade han hört hunden tjuta på detta dystra och förtvitlade sätt. Första gången i Montivilliers, samma natt som Laridon mördades; andra gången i Ploörmel, då en postvagn, i hvilken färdades tvenne medelålders män och en ung flicka, der hade bytt om hästar, för att begifva sig till Quim