Dagens Nyheter – 10 maj 1865, sida 2

sin skyddsling icke åt sitt öde, utan gjorde tvärtom de största ansträngningar för att kunna betäcka de betydliga utgifter, hvilka dennes sjukdom förorsakade. Han ströfvade med sitt åkdon och sina vaxfigurer kring alla byar i graunskapet af Locming och Hennebon, och gaf ända till tre olika representationer dagligen, för att på så sätt tredubbla sina vanliga små inkomster. Pauls tillfriskningsperiod varade en vecka. Efter förloppet af denna tid kände sig den unge mannen, om icke stark, dock i stånd att uthärda måttliga ansträngningar. Han fick en afton veta, att värden på Den dristige tuppen följande morgon ämnade resa till Quimper, och återvända derifrån redan följande dag. Han bad då att få följa med, hvilket den hederlige Bretagnaren, utan att låta bedja sig alltför länge, medgaf. Paul skref några rader till vaxfigursmenniskan, för att låta sin beskyddare, hvars namn han icke kände, veta att hans frånvaro skulle blifva kort, och för att bedja denne i Locming afvakta hans återkomst. Derpå afreste han i daggryningen med hotellvärden i dennes kabriol. Vid Hennebons station gjorde bretagnaren ett uppehåll, mindre för att låta sin springare flåsa ut, än för att få tillfälle att tömma ett krus cidre. Paul Mercier begagnade sig deraf för att göra sig underrättad om, huruvida för tolf dagar sedan, härstädes passerat en postvagn, hvaruti färdades en ung flicka, tillsammans med tvenne medelålders herrar. Svaret på hans fråga blef jakande, och något misstag kunde icke gerna komma i fråga,