ningsfäird, och äterkommo, likasom första gången lastade med guld. Dagen började nu gry och lätta rökpelare hvirflade upp från hyddorna i den närbelägna byn. HRuinernas ensamhet kunde när som heldst störas af någon getvaktande herde. De båda medbrottslingarne, som icke kunde fortsätta sitt hemlighetsfulla arbete, utan risk att förråda sig, beslöto derföre att några timmar njuta en hvila, hvaraf de i öfrigt hade största behof. Under de tvenne närmast följande nätterna gjorde de talrika besök i de underjordiska hvalfven. Det lilla huset var öfverfyldt af rikedomar; det inneslöt redan flera millioner, och dock fanns väl dubbla summan, om icke mera qvar i den gamla hugenottens gömställe. — Kamrat, sade Rodille till magnetisören, den här träkåken är icke något välombonadt förvaringsrum. Första skurk skulle kunna gå in här, som hemma hos sig sjelf och beröfva oss vår skatt. Mig förekommer det, :som skulle vi handla klokast, om vi nu genast bringade i säkerhet denna betydliga del af vår skörd. Vi kunna sedan komma tillbaka, för att afhemta den återstående delen af skatten, hvilken vi icke behöfva frukta att förlora, då ingen menniska i verlden kan frånröfva 088 hemligheten af de underjordiska gångarna. Fritz Horner delade i alla afseenden denna öfvertygelse. — Till följe häraf begaf sig Rodille utan att förlora någon tid, til Quimper och köpte der en bastant kärra och en stark häst, van att draga tunga lass. Dessutom köpte han tvenne fullständiga bretagniska bondkostymer. Han tog genast den ena