utan äfven knuffat denne, så att han tumlat Hera steg tillbaka. — Och detta allt tar vittnet verkligen på sin ed? frågade ordföranden. -— Ja, till alla delar, svarade Malmborg. Olsson blef nu åter inkallad, hvarpå ordföranden vände sig mot honom och yttrade: Hör nu, Olsson, här är ett vittne, som varit ipne på kontoret vid samma tillfälle då Åkerlind och Calloander inkommit, och han tar på sin ed att Åkerlind varit otidig mot Calloander, skulle då inte Olsson ha hört detsamma? — Nog svarade Åkerlind, ja, det gjorde han visst det, genmälte Olsson. — Men voro hans svar förnärmande och otidiga? — Det kan jag inte bestrida. — Bestrida! Hvad är det för vittnesmål? Om ni inte bättre vet hvad ni säger, så är det inte mycket värdt att ni är i polisens tjenst, tillrättavisade ordf. Olsson, som vid detta skarpa tilltal genast drog sig till rminnes att Åkerlind verkligen ogvädat och skuffat. Calloander. Ett tredje vittne berättade att han samma natt sett Calloander ligga omkull å Ladugårdslandstorg, och bredvid honom hade han sett Akerlind och en annan person stående. — Såg ni om någon slog honom då? frågade ordf. — Nej, inte medan han låg; men då han skulle resa sig upp, så gaf Åkerlind honom ett slag öfver armen med en käpp. Åkerlind bestred vittnesmålen helt och hållet, och Calloander påstod att han ej sagt något värre oqvidinsord än att Åkerlind vore den värsta poliskonstapel som fanns. På tillfrågan om parterna ville ha slut på målet, svarade de, att de ville höra ännu Hera vittnen, hvarföre målet uppskjöts till annan dag. : Flyfktad orostiftare. I går påropades vid rådhusrättens fjerde afdelning :ett mäl, angående handelsbokhållaren Fritz Fugerberg, tilltalad att hafva varit med om marsoroligheterna; men Fagerberg kom ej tillstädes. En skrift från öfverståthållare-embetet upplästes, och upplystes deraf att Fagerberg hade rest till sjös för tre veckor sedan, utan att någon visste hvart. Allmänna åklagaren ansåg vid sådant förhållande skäligt att allmänneligen efterlysa Fagerberg; men domstolen resolverade att Fagerbergs vistelseort genom åklagarens försorg skall noggrannare efterspanas, och uppskjöts målet till den 22 maj. En grym mordgerning begicks sistl. tisdag inom Björlanda socken på Hisingen, i det 19-årige ynglingen Benjamin Johansson med en knif så illa sargade qvinspersonen Maria Eriksson, att hon deraf ljöt döden. Maria Eriksson var i hafvande tillstånd och det påstås, att mördarens broder skulle vara fader till fostret. Huru som helst riktades misstankarne mot Benjamin Eriksson, som vid af länsmannen i orten företaget förhör erkände sig vara gerningsmannen till det grymma dådet. Något skäl till handlingen har han ej kunnat förmås uppgifva, utan svarar han blott på de frågor som i detta afseende ställas till honom, det kom öfver mig att jag skulle mörda henne. — Han synes vara mycket slö till förståndet. I förrgår införpassades han till cellfängelset i Göteborg. Gäekeri med natfvarden. Från Sala skrifves den 6 Maj: WSistlidne måndag var en person inför härvarande rådhusrätt anklagad för hädelse mot Gud, hvilket, enligt nya strafflagen, ir belagdt med tvenne års fästningsstraff. Den anklagade, en för stöld straffad person vid namn Hansson, hade företagit sig att å en krog här i staden utdela nattvarden, kringgående med en ostbit i handen, utdelande bitar af densamma till de innevarande under instiktelseordens uppläsande. Lingbomorde?, Vid den aft. f. prov.läkaren Beskow d. 24 d:s förrättad obduktion af den i Lingbo mördade hustru Anna Lingman befunnos hjessoch pannbenen sönderkrossade, så att större delen af högra pannbenet samt de båda hjessbenen kunde sönderplockas; på högre bakre delen af hjessan var äfven hårda NT Nrottam, fn ko at Bj TLRARI or at LNäe bil stin tevart Vv VP I te FLN i VG PAA fvstn porter FINE FR SN RANG Kb