Dagens Nyheter – 9 maj 1865, sida 1

Nog af, för att icke uppehålla oss med onödiga beskrifningar, de arbetade ända till dagens inbrott, och då de, uttröttade och drypanda af svett, lemnade källarvåningen, hade de blott lyckats öppna små smyghål, tillräckligt stora för att krypa genom, i de båda första murarne. De hade följaktligen dubbelt så mycket qvar för de följande nätterna. Vi uppehålla oss icke vid nästföljande natt, hvars långa och mödosamma arbetstimmar icke företedde någon händelse af betydenhet, och öfvergå utan uppehåll till den då arbetet skulle krönas med framgång. Klockan var ungefär tre på morgonen då hackan giorde det första hålet i den mur, som äcnu skilde våra äfventyrare från skatten. Rodille:kröp in med en lanterna i handen och samma utrop, som vi för några dagar sedan hörde af den söfda Blanche, gick öfver hans läppar: Guld, min Gud, så mycket guld! Vi ha ingenting att tillägga till den af Blanche lemmnade beskrifningen. :Guldet ordentligen strömmade på marken och utgjorde en fond af rikedom, sådan att den bort kunna göra äfven den mest oegenyttiga filosof yr i hufvudet. Fritz Horner ville knappast tro sina ögon. Han stod der stum, till utseende kall, men i sjelfva verket utom sig af glädje vid tanken på den gränslösa makt, som en sådan rikedom kunde förskaffa honom. Rodille deremot brydde sig ej om att återhålla yttringarna af sin glädje. Liksom fattad af svindel kastade han sig ner på guldhögarne, liksom hade han velat med alla sina sinnen taga dem i besittning. Han badade händer och ansigte i dessa