Uppmuntrad af exemplet följde Fritz Horner efter, och befann sig snart tillsammans med Blanche och Rodille under hvalfven af ett galleri, som öppnade sig i en af brunnens väggar, och som syntes fortsittas till en betydlig längd. Ni har rätt, kompanjon, sade han nu, saken är lättare än den vid första påseende förekom. Det är dermed alldeles som jag läst hos en af edra författare På afstånd är det någonting, men på nära håll ingenting. — Allt hvad som erfordras är att vara säker. på hand och fot, samt att drifva svindeldemonen på flykten. Nu, då jag känner vägen, skulle jag kunna hitta den med förbundna ögon. — Det blir emellertid svårt nog att komma upp, då man är lastad med guld. — Åh, hvad pratar ni för strunt? Ju tyngre guldlasten är, dess kraftigare och friskare skall jag känna mig; och ni skall få se att, hvad er angår, samma orsak skall hafva samma verkan. i Fritz Horner gjorde en geste, som synbarligen betydde: det torde väl hända att ni har rätt. Han vände sig derpå till den unga Hickan, som förblifvit stående, orörlig, med slutna ögon, fullkomligt lik en marmorstaty, höljd i ett svart draperi, och sade med befallande ton: — Visa oss vägen!