4merifxiw. Händelsen vid presidenten Johnsons inträdestal såsom vice president den 4 Mars, hvilken gifvit anledning till så många utläggningar, förklaras af Brooklyn Uniou på följande sätt: Johnson hade varit allvarsamt sjuk, och då han lemnade Tennessee var han icke stark nog att uthärda resan till Washington. Vid ankomsten till denna stud var han mycket matt och hade ej sofvit på flera nitter, så att hans läkare och vänner på morgonen den 4 rådde honom till att stärka sig med ett glas kognac. Som han ej är van vid starka drycker, steg detta honom åt hufvudet; man gaf honom ett andra glas och detta bragte houom ur besinning. Han är en nykter, aktningsvärd man och förtjenar i hvarje fall amerikanska folkets aktning. Lincolns sista stunder. En person som varit närvarande vid Lincolns dödsbädd berättar om hans sista stunder, att han ända till kl. 7 på morgonen andades regelbundet men besväradt, ehuru han icke tycktes lida. Han var dock alltjemt sanslös. Efter nämnde tid afbröts ibland andedrägten så långa stunder, att man trodde honom redan vara död. Först kl. 7, 22 min. på morgonen slocknade dock lifslågan. Det var intet synbart lidande, inga konvulsioner, ingen rossling eller något af dödens vanliga förebud. Döden bestod i detta fall blott i ett upphörande af andedrägten. Uttrycket i den aflidnes ansigte var till en början endast negativt, men etter femton minuter lägrade sig öfver mun, näsa och haka ett leende drag som nistan tycktes vara en ansträngning af lif. Man hade aldrig i presidentens ansigte sett ett mera skönt och intagande leende än detta.