att gå under vattnet. På ryska sidan har man redan flera år arbetat på denna ledning. Om Storfursten-tronföljarens begrafning skrifves att kejsar Alexander personligen med biträde af sin familj ombestyrt likets flyttning från dödsbädden i kistan. Den aflidne var iklädd generaladjutants uniform. Presterna reciterade likbönerna enligt grekiska kyrkans ritus. Bland de närvarande befunno sig en mängd ryska familjer, som skyndat till villan för att ölfvervara ceremonien och visa sitt deltagande i kejsarhusets sorg. Kistan bars af kejsaren, hans söner och kronans stordignitärer. Den var fullständigt beklädd med tunna guldplåtar och på locket lågo storfurstens svärd och hatt. Kejsaren var klädd i generalsuniform, blå rock, amarantfärgade benkläder, hjelm med plym och sorgflor på epåletterna och värjan. Kistan lyftes från vagnen af kejsaren och kejserliga familjens medlemmar. Katafalken, som hade formen af ett monument, var liksom likvagnen beklädd med rödt sammet med guldbroderi och guldfransar; öfver den hvälfde sig en kupol på fyra pelare, med en storfursthg krona öfverst. Under ceremonien föllo kejsaren och kejsarinnan flera gånger på knä. Efter bönerna närmade sig kejsaren till kistan, som inneslöt så många kära minnen och tillintetgjorda förhoppningar, och kysste sonens lik på pannan och handen. Derpå såg man kejsarinnan med en nästan öfvermensklig ansträngning samla sina krafter, stiga uppför trappstegen till estraden, betrakta sonen med ett obeskrifligt uttryck och kysste honom flera gånger till afsked. Kejsaren måste nästan med våld föra henne derifrån. Detta uppträde kom hela församlingen att brista i gråt. Omkring kl. 10 var allt slut, och kejsarparet återvände till villan. ffalien. Den 29 april slutade reprosentantkammaren sina arbeten i Turin. I näst sista mötet återtog regeringen sitt lagförslag rörande de religiösa korporationernas upphäfvande, emedan konungen till hvad pris som helst åter vill komma i godt förhållande till påfven. Spanien. Här artar sig alt till utbrott af en stor revolution. Regeringen bereder sig att möta den med våld. Premierministern Narvacz har i Madrid samlat, beredd på en blodig kamp, en styrka af 20,000 man infanteri, 5,000 man kavalleri och 80 kanoner. Militären är dock, som bekant, ingenting att lita på i Spanien.