— Nej, det kan jag inte, förklarade Lundell. Hos Lundell hade äfven påträffats pantqvitton å en schal, 5 stycken paraplyer m. m. Egarinnan till schalen, sömmerskan AA. C. Åman, var tillstides och upplyste att densamma blifvit henne frånstulen i hennes bostad n:o 10 vid Drottninggatan. — Du tycks ha varit mycket framme du, yttrade ordföranden, vänd till Lundell. Har du inte innehaft den här schalen? — Nej, jag har köpt pantqvittot af en okänd bättre karl, genmälte Lundell. — Nå än paraplyerna då; inte har du väl haft råd att lägga dig till med 5 paraplyer? — Två utaf dem äro mina egna; men de andra pantqvittona har jag köpt af obekata personer. — Stå nu inte här och krångla, utan erkänn heldre, så får du ett mildare straff, yttrade åklagaren. -— Jag kan inte inte erkänna, vidhöll Lundell. — Nej, jag ser nog att din onda natur kämpar emot, inföll åklagaren. Målet uppskjöts för bevisnings införskaffande, och Lundell återfördes i häkte. Utslag. I det förut omnärmnda målet angående timmermannen C. J. Carlström, tilltalad för att hafva tillgripit några briider, afkunnades utslag vid rådhusrättens femte afdelnings sednaste session, och dömdes Carlström att böta för första resan snatteri 10 rdr, och för det han genom fylleri åstadkommit förargelse inför rätta 50 rdr rmt. Sjelfspilling. Bland dem som grundligast firade 1:sta maj (så berättas från Norrtelje) var en arbetskarl vid namn Dubb, som hade lagt sig å en vind uti en af sjöbodarne vid stadens hamn för att bortsofva ruset. och sedermera upptäcktes hafva hängt sig Försök gjordes att återkalla honom till lifvet, men fåfängt; han var öfver 50 år gammal och känd för ett oordentligt och supigt lefnadssätt. En brottslings död. I söndags morse hittades i elfven utanför s, k. Rundbergska brädgården i Majorna vid Göteborg liket af en mansperson, som igenkänts vara förre segelsömmare-arbetaren Lindström. Såsom läsaren torde erinra sig, öfverföll Lindström en natt sin syster under sömnen i hennes bostad i Masthugget, der han fått nattlogis, hvarvid han med en yxa illa tilltygade henne i hufvudet, i afsigt att slå ibjel henne, då flera personer vid hennes rop på hjelp skyndade till stäliet. Dervid tog L:m till flykten och har sedermera icke afhörts, hvadan det nu antages att han af ånger, eller fruktande följderna af sitt brott, afhävdt sig lifvet.