Dagens Nyheter – 8 maj 1865, sida 1

— Och nu sof! — Ack, stammade det stackars barnet, med tydligt uttryck af fasa, det var således derför ... — Sof, upprepade doktorn, läggande handen på Blanches hufvud, hvilket hade till påföljd att hennes ögon genast slöto sig. Subjektet var så mottagligt, att magnetisören icke behöfde mycken ansträngning för att bringa henne till fullkomlig clairvoyance. Sedan han framkallat detta tillstånd, fortfor han: — Se er omkring! — Jag ser, svarade Blanche, med sänkt hufvud och slutna ögonlock. — Känner ni igen stället, der ni befinner er? — Ja. — När har ni sett det förut? — Då ni för några dagar sedan befallde mig att se. — Kommer ni ihåg alla enskildtheter af ert dåvarande besök i dessa ruiner? Blanche tvekade att svara. Synbarligen arbetade hennes minne, och på det plårsamma uttrycket i ansigtet kunde man märka, att detta arbete var svårt. Slutligen klarnade hon upp och svarade: — Nu kommer jag ihåg. — Hvad ser Di i det inre af denna kulle, på hvilken vi här stå? — Uppmurade underjordiska gångar och hvalf. — Och i dessa hvalf? — En skatt af omätligt värde. — Finnes ingången till den underjordi:ke